Summa sidvisningar

måndag 17 juli 2017

Obekvämt obehag....


Jag har sett en serie på Netflix, Gypsy.
En serie som för varje avsnitt har blivit svårare och svårare att "härda ut".
Serien har gjort mig så otroligt obehagligt obekväm (och faktiskt lite rädd), en känsla som jag inte ofta känner, i något sammanhang.

Den handlar om en kvinna som är terapeut.
När hon har lärt känna sina patienter så söker hon upp deras anhöriga, de anhöriga som de har pratat med henne om.
Med all den info hon har fått så "spelar" hon ut dem mot varandra.
Hon lever ett dubbelliv, som förmodligen ger henne "kickar", ett maktspel.
Hon "kryper under deras skinn".
Hon är farligt nära att bli avslöjad, hela tiden.
Jag har haft ont i magen medans jag har tittat.
Hon är en tvättäkta psykopat, en sådan som jag har råkat ut för två gånger i livet.

Jag tror att anledningen till att jag känner detta obehag är nog för att jag (dels har upplevt det) avskyr och är rädd för människor som besitter denna sortens makt över andra människor,  människor som "sårar och förgör".
Som kallblodigt (kanske omedvetet eftersom det är deras "sanning") ger sig på andra och "förintar och förgör".
Som har makten att "hjärntvätta" en person tills de tror på den "sanning" som levereras.

Rent krasst så borde jag nog ha slutat se denna serie, men jag har alltid haft svårt att avsluta en bok/film som inte är klar, hur dåliga/jobbiga de än har varit.
Jag vill ändå nå slutet för att se om det kommer något "gott ur det".
Man kan ju alltid lära sig nåt oxå 😊

Nu har jag iaf sett den klart och behöver verkligen hitta en "feelgood" serie som tar bort mitt obekväma mående.

Efter regn kommer solsken 😊

Ha en bra kväll!!




334: Uppfinning (250/365)....


Barflotte

335: Uppskattat (249/365)....


Midsommarfirande på Hembygdsområdet

330: Under lugg (248/365)....


333: Uppe bland molnen (247/365)....


308: Ställning (246/365)....


305: Stolthet (245/365)....


Mina söner 💗

265: Ränderna går aldrig ur (244/365)....


250: På skaft (243/365)....


Jungfru Marie Nycklar

218: Morgondagg (242/365)....


130: Herrarna i hagen (241/365)....


lördag 15 juli 2017

Whoop, whoop.....


Idag lyckades jag med att uppnå mitt mål: springa milen på under timmen 👊
Trots stekande värme och motvind så kämpade jag på, envis som tusan 😊
Jag höll ögonen på snittiden och låg på strax under 6 min/km hela tiden.
När det började kännas tungt så saktade jag ner lite grann och ökade igen när jag hade "vilat" lite.
Det blev ju en ganska ojämn löpning, men vad gör väl det, JAG KLARADE DET!!!!!


Nattens arbete har gått bra och natten har gått relativt snabbt.
Har sovit otroligt bra när jag kom hem, så jag var riktigt pigg när jag vaknade...så skönt när sömnen funkar 😍

Nu förbereder jag mig för ännu en natt, som jag hoppas flyter på lika bra.
Imorgon ska det tydligen bli riktigt varmt och soligt.
Då får det nog bli en cykeltur när jag vaknar, min träningsklocka kräver 2 dygns vila efter detta löppass, så någon ansträngande aktivitet blir det iaf inte för min del 😀

Ha en fin kväll!!


161: Inklämd (240/365)....


Fick plats med nästa hela Grönalund i den ringen 

131: Herre på täppan (239/365)....


291: Solfångare (238/365)....


92: Frukt (237/365)....


59: Efterfrågad (236/365)....


Salladshyllan gapar tom

52: Dignar (235/365)....


Afternoon tea och bordet dignar av godsaker

fredag 14 juli 2017

93: Frusen (234/365)....


Midsommarafton i år var kall, själv satt jag med dunjacka och handskar

264: Räddningsplanka (233/365)....


215: Men hallå! (232/365)....


Men hallå!
Det där är ju Blossom Tainton  😊

216: Minns ni? (231/365)....


Minns ni de gamla telefonkioskerna?

261: Run for your life (230/365)....


Vårruset 2017

171: It takes one to know one (229/365)....


Ett delat intresse, löpning

139: Håll i hatten(228/365)....


129: Hemlagat (227/365)....


159: In i dimman (226/365)....


127: Havets läckerheter (225/365)....


Havets läckerheter i något "upphottad" version, surströmming 😋

107: Genom mina händer (224/365)....


....rinner sanden som i ett timglas

53: Dimma (223/365)....


43: Daggdroppar (222/365)....


23: Bevarad (221/365)....


Trots att Boden numera är en ganska så "död" militärstad, så är mycket av dess historia bevarad.
Detta är fotat uppe på Rödbergsfortet.

Vem är du.....


"Jag behöver inte veta vad du har för yrke. 
Jag vill veta vad du brinner för
och om du vågar drömma om att möta ditt hjärtas längtan.
Jag behöver inte veta hur gammal du är. 
Jag vill veta om du kommer att ta
risken att framstå som en dåre för kärlekens skull, 
för dina drömmar, för äventyret att leva.
Jag behöver inte veta var planeterna stod när du föddes. 
Jag vill veta om du krympt ihop 
och stängt dig av rädsla för ytterligare smärta.
Jag vill veta om du kan sitta med smärta, min eller din egen, 
utan att försöka gömma den, 
mildra den eller göra någonting åt den.
Jag vill veta om du kan vara med glädje, 
min eller din egen, om du kan dansa vilt
och låta extasen uppfylla dig ända ut i fingrar och tår 
utan att mana oss att vara försiktiga, 
realistiska eller att hålla de mänskliga begränsningarna i minnet.
Jag behöver inte veta om historien du berättar är sann. 
Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att förbli sann mot dig själv 
– om du kan bära anklagelser om svek och inte svika din egen själ. 
Jag vill veta om du kan vara sann och därför pålitlig.
Jag vill veta om du kan se skönhet även om inte varje dag ter sig underbar.
Jag behöver inte veta var du bor eller hur mycket pengar du har. 
Jag vill veta om du kan stiga upp efter en lång natts sorg och förtvivlan, 
mörbultad in i märgen och ändå göra det som behöver göras för barnen.
Jag behöver inte veta var eller vad eller vem du har studerat. 
Jag vill veta vad som håller dig inifrån när allt annat faller bort. 
Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv
och om du i sanning tycker om ditt eget sällskap i de tomma stunderna.
Jag behöver inte veta vem du känner eller hur du kom hit. 
Jag vill veta om du kommer att stå i eldens mitt med mig utan att rygga tillbaka.
Jag vill veta om du kan leva med misslyckanden, dina eller mina och ändå stå
vid sjökanten när fullmånens silverglans lyser och ropa: JA! ”


torsdag 13 juli 2017

Cykeltur med punktering.....


Tog ett tidigt pass på gymmet i morse.
Det är så skönt att vara där när ingen annan är där, när man får ha sakerna och stället för sig själv 😀



Efter lunch så bestämde jag mig för att ta en cykeltur upp till Rödbergsfortet.
Stannade till efter lite drygt halva vägen upp för att fota.
När jag sen skulle cykla vidare mot toppen så hade bakdäcket bestämt sig för en punktering 😒
Varför är det alltid bakdäcket?????
Det däck som är svårast att ta loss!!!

Nåja, det är ju inte första gången jag är ute på cykeläventyr när jag drabbas av punktering.
Det är bara till att bita i det sura äpplet och börja promenera hem 😓


Men då dök min "räddare i nöden" upp, Mats 😊
Han plockade upp mig och min cykel och körde oss ögonen bums till cykelverkstaden 👍

Nu är cykeln fixad och jag har hunnit vila lite.
Tyvärr så verkar det inte bli någon cykeltur imorgon, vilket jag hade hoppats på, vädret verkar mindre lovande.




Dessutom ska jag ut och jobba i helgen, så det blir inte så många aktiviteter då.
Jobba, äta, sova,  är det som gäller....och kanske en löprunda 😊
Men sen är jag ju ledig 2 v igen, så jag får spara alla aktiviteter tills då.

Ja, nu har det börjat regna, tidigare än vad jag trodde, så jag bäddar ner mig på soffan och kollar lite film.

Ha en trevlig kväll!!


onsdag 12 juli 2017

I´m a runner.....


Jag känner mig sällan så glad som när jag vet att jag ska ut och springa.
Att fundera och planera sin rutt för att öva rätt tempo/puls/sträcka är för mig ren lycka.
Känslan när passet är utfört är obeskrivlig.
Sorgen när pulsklockan visar på allt från 20-36 tim vila är hemsk.
Vila??!!
Det tillhör inte planen, men självklart superviktigt för att må bra och nå sitt mål (det är verkligen något jag har fått lära mig!!!)

Fram tills jag var 45-46 år så sprang jag aldrig, det orkade jag inte när jag rökte.
Men då, vid den åldern, så började jag ta mina första stapplande löparsteg efter att jag hade bestämt mig för att sluta röka.
Från början, ja egentligen helt tiden fram till i vintras, så har jag tränat helt fel.
Jag gjorde helt enkelt det som jag trodde var lösningen för att bli en löpare, men jag tog mig ingenstans (ingen utveckling).
Sprang det snabbaste jag kunde, så långt som möjligt (ca 3 km) och kunde inte fatta varför jag aldrig orkade längre, jag var död efter 3 km!!!!!! 
Blodsmak i munnen!!!!

Jag tränade löpning/gym+långa promenader (1-1.5 mil/dag) utan att vila där emellan, jag bara körde på utan återhämtning, i stort sett varje dag.

När jag anmälde mig till Winmore i vintras så la jag det mesta av gymträningen på hyllan (har insett att jag har ingen byggarkropp) och fokuserade helt på löpningen.
Mitt mål var att springa 1 mil under 1 tim innan sommaren var över.
Mitt träningsprogram från min PT utgick från löpning 3 dagar/v+1 gympass (ben och bål), och det har jag kört på med sen v.9
Jag jobbar fortfarande efter det schemat, men nu på egen hand.
Förändringar har gjorts: högre tempo på varje sträcka.
Och detta enbart för att det är pulsen jag jobbar efter och den har sänkts iom att jag har utvecklats så mycket, därför kan jag nu springa snabbar innan pulsen drar iväg.

Milen har jag redan sprungit, vid flera tillfällen, men ännu inte under timmen, men jag är väldigt nära.
Jag har även hunnit med att springa ett pass längre än 1 mil, så nu vet jag att jag klarar av det oxå 💪😀
Har egentligen inte lagt manken till riktigt, utan har "nött" på med mitt träningsschema.
Men snart är jag redo att lägga in den högre växeln och se vad jag går för 😀
Som min PT sa till mig: Det är inte tempot som ska göra dig trött, utan sträckan.
Därför har jag inte riktigt provat ännu, har hittills varit nöjd med att "nöta" på i olika hastigheter.

Jag har sportat i stort sett hela mitt liv.
Skidor, skridskor, gymnastik, konståkning, fotboll, innebandy, handboll, volleyboll, basket.....you name it!!!!
Tog detta med mig in i livet som förälder och lärde mina barn känna glädjen i att vara aktiv.
Och den glädjen har de tagit med sig ända fram till vuxenlivet, även om det bara är den äldsta sonen som tränar regelbundet numera.

Jag har mött på så många barn som aldrig har fått vara aktiva med sina föräldrar och som dessa dagar aldrig gör något förutom att sitta still.
Jag känner sorg för dessa barn och tycker att det är beklagligt 😔
Men det är ju så som ordspråket säger: "Barn gör inte som du säger, barn gör som du gör".
Därför måste vi vuxna vara goda föredömen för våra barn, både vad det gäller kost och motion, och allt annat som är viktigt i livet.

Glädjen man ser i ett barns ögon när man som förälder är med och "leker" är en kärlek så stor så det går inte med ord att beskriva 💗

Att vara snäll, ödmjuk, empatisk, att bry sig om, att lära ut bra saker...det blir som ringar på vattnet 💗

Dagens pass var ett "nötarpass" och jag hann fundera på många saker innan jag var hemma igen.
Det är den stora fördelen med att springa, man "löser världsproblem" med sig själv 😀
Man har ju liksom tid till det, benen springer ju av sig själv.

Nu ska jag snart iväg på ännu en fotbollsmatch.
Ikväll spelas den utan min son, han är ju ute och reser.
Men jag kan ju ändå vara supporter och pressfotograf 😁

Ha en trevlig kväll!!


tisdag 11 juli 2017

Fångade ögonblick.....

(klicka gärna på bilderna så ser ni dem i helskärm)

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Vill man se speciella saker då måste man ibland vara ute väldigt tidigt (eller sent) 😊

Somnade tidigt igår, sovit som en prinsessa hela natten och vaknade utsövd väldigt tidigt.
Dimman låg tät där ute och jag blev superglad!!!
Dimma innebär dagg-/vattendroppar, synliga spindelnät och annat spännande.

Var ute med min cykel långt innan tuppen vaknade denna morgon.
Blev så fascinerad av daggen på näten och grässtråna så jag hann inte riktigt med att fota den riktigt täta dimman, men den fångar jag en annan dag 😍






Dagg-/vattendropparna ser ut som små diamanter på en tråd.






Förutom denna tidiga cykeltur så har jag hunnit med att träffa Anna för en fika-/pratstund.



Har även hunnit förbi Helena för "påtår" och för att få smaka på hennes hemkokta rabarbersaft 😋



Nu är dagens alla "måsten" gjord (även tvättstugan), så jag lägger mig på soffan och kollar några avsnitt av min serie 😊

Blev lat idag och skippade löpningen, den tar jag igen imorgon (om jag har lust)

Ha en fin kväll!!