Det är en helt fantastiskt underbar känsla när man klarar av något som från början kändes helt omöjligt!!!
Det gäller dagens löprunda :)
Redan från början så var jag helt övertygad om att jag skulle avsluta ganska så snabbt.
Benen var som bly och det kändes inte som att jag tog mig framåt.
Fick inte inte nåt "flow" i stegen.
Efter 2 km så tänkte jag: "Nu ger jag upp!!"
Men jag fortsatte 1 km till.
Då hade tänket ändrats lite och jag skällde lite på mig själv.
Jag vet ju att jag klarar av längre sträckor, så jag kämpade på lite till och sen bestämde jag mig för att sänka hastigheten för att hjälpa mig själv på traven.
Ett genomför pass, även med dålig tid, är bättre än inget pass alls!!
Efter att ha tittat på dagens resultat så insåg jag att det var bara i mitt huvud jag sänkte hastigheten :)
Jag fortsatt och springa tills 4 km var uppnådd, då vände allt helt plötsligt och jag svävade fram!!
Det var så otroligt skönt när allt bara funkade, skam den som ger sig!!
Nu måste jag bara ta mig förbi den mentala spärren på drygt 6 km, jag har ju sprungit milen tidigare, så nog fan ska jag klara det igen :)
Resten av dagen har spenderats på jobbet, inte natt utan dagpass denna vecka.
Den lediga helgen försvann dock, jobbar x-tra nätter både fredag och lördag...men det ger ett välkommet klirr i kassan :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar