Det är, just i detta nu, 30 år sedan Olof Palme mördades.
Ett mord som lamslog hela Sverige och som gjorde att ingenting var sig längre likt.
Någonstans där och då stannade Sverige av.
Den kamp som han bedrev för rättvisa, jämställdhet mm har alltid fortsatt, men på något sätt i ett annat tempo, iaf vad det gäller politiskt.
Min högst personliga åsikt är att om han hade fått leva, så hade inte Sverige sett ut som det gör idag.
Nu fick han inte leva och en annan stark person utsågs som hans efterträdare...Anna Lind.
Inte heller hon fick fortsätta kampen och jag tror att hon hade gjort ett utomordentligt arbete, det arbete som Palme startade.
Jag har precis suttit och tittat på den 2:a delen i dokumentären och Olof Palme
och blir förvånad, men kanske inte direkt överraskad, när jag hör att de utländska nyhetskanalerna avbröt sina sändningar och berättade om mordet, innan ens de "viktigaste" personerna i Sverige visste om det.
Blev de tipsade eller var det den svenska "flatheten" som figurerade igen.
(Tänker då mest på hur allt sköttes från Sverige när tsunamin drog över Thailand)
Varför tog det så länge innan Sverige reagerade?!
Nyheten lamslog oss givetvis, samtidigt som man var orolig att det var ett attentat, så varför drog man inte igång det tunga artilleriet på en gång?
En tid efter mordet så var jag i Stockholm och passerade mordplatsen, visst inte just då att det var där han hade mördats.
På gatan så ligger massor av blommor.
Jag minns att jag tittade upp mot huset och tänkte att: "Jäklar vilken fest dom har haft här, dom har verkligen röjt ordentligt".
Men, så förstod jag ju plötsligt var jag var.
Då passade jag på att sörja lite medans jag stod där, det kändes ganska högtidligt på något sätt, att ha fått vara delaktig i sorgen på så nära håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar