Från mörkaste mörker till ljusaste ljus.....

I morse när jag vaknade så hängde det mörkaste tänkbara moln över mig.

Det var med stor möda jag orkade kliva upp ur sängen.

Jag  kände mig så djupt nere i skosulorna och gråten trängde hela tiden på i mina ögon.

Jag släpade mig upp till frukostbordet och undrade hur denna dag skulle orkas med.

Det är så mycket tunga saker som tynger mig just nu och jag vet helt enkelt inte hur det ska lösa sig.

Åt min frukost och tänkte att en tur till gymmet skulle få mig att må bättre.

Tittade på mina gymkläder och skakade på huvudet....det skulle inte alls funka, har dessutom inte gjort det på flera dagar nu.

Att tillbringa tid bland annat folk var inte alls att tänka på idag....heller.

Lade mig på soffan och kände mig så liten.

Det enda som kändes som ett alternativ idag var att få åka ut i skogen och sitta i tystnaden och bara andas.

Min underbara granne Ulf kom på den brillianta idén att vi skulle ta hans bil och åka dit näsan pekade.

Sagt och gjort.

Vi rattade mot Sörbyn för att kolla om det fanns några svanar vid någon sjö.

Hamnade tillslut i Morjärv hos min pappa, som tyvärr inte var hemma, men jag fick tillfälle att visa Ulf den plats jag som minderårig tillbringade min tid på.

Under resans gång så stannade vi till vid flera ställen för att fota allt det vackra som naturen bjöd på.

Innan vi var tillbaka i Boden så kändes allt så mycket lättare igen.

Naturen och lugnet fick mig att må så bra.

Kvällen avslutades med en väldigt lång promenad där givetvis kameran fick jobba igen.

Jag hoppas att ni ser samma skönhet i bilderna som jag såg när jag fotade.

Klicka gärna på bilderna för att få upp dom i helskärm.