När ungen är redo att lämna sitt bo.....

Det kommer till en punkt i livet när det är dags för "fågelungen" att lämna sitt bo.

Det är med både glädje och sorg som det händer även i min familj.....

*

Redan för 6 mån sen lämnade dottern hemmet.

Det gick så fort och utan förvarning så jag hann inte med, hann inte ens vänja mej vid tanken så var hon borta :(

Det har varit en väldigt tung och "gråtfull" tid, har gjort mitt bästa för att bearbeta det, det går bättre och bättre för varje dag.

Jag vet att det enda jag kan göra i detta fallet är att visa henne att jag finns här om hon behöver mej.....

*

Nu är det snart dags för nästa "fågelunge" att flytta ut, denna gång under lite mera "normala" förhållanden.

Jag har vetat om det en längre tid och har hunnit vänja mej vid tanken.

Skillnaden i dessa två fall är ju att man får vara med och hjälpa till, planera, inköp, prata igenom allt som det funderas på.....man har tid att reflektera, bearbeta och vänja sej :)

*

Samtidigt som sorgen över flytten kommer över en, så sväller mammahjärtat av kärlek och ömhet när man förstår att man har lyckats göra dem till en självständig person som känner sej redo att ta tag i livet på egna, stapplande ben.

Visst kommer det att röra om massor i deras "uppassade liv", saker som dom tar för givet, men som dom nu helt plötsligt ska fixa själv.....men jag finns här och jag lovar att hjälpa er med allt som jag kan ♥♥

*

Det som då återstår för min del är en stor lägenhet, en "halvvuxen" son som kommer var annan vecka (och som jag får rå om i några år till tack och lov ♥ ) alldeles för mkt ensamtid, men samtidigt massor av tid att göra vad jag vill och hur jag vill och när jag vill.

Jag kommer givetvis att gå här mellan mina ekande väggar och nöta en gång i parketten, ensam som aldrig förr.....men man vänjer sej, det vet jag ♥♥♥♥♥♥

Lycka till i livet mina älskade barn och glöm aldrig att jag finns nära, ett samtal bort bara.....