Summa sidvisningar

torsdag 12 april 2018

Vårtecken......


Dagen idag har bestått av bla intervaller på löpbandet 


och ett besök hos barnbarnet Freja 💗




Efter middagen som bestod av palt var koman ett faktum och jag var tvungen att gå en promenad för att orka hålla mig vaken en stund.

Hittade både svanar och krokus på min vandring.





Än är det länge innan snön är borta, men jäklar vad det tinar fort nu när vi äntligen har fått sol och värme.


Vilken energi jag fick efter denna promenad 😊
Tänk vad några små vårtecken kan "ställa till med" 😀

fredag 6 april 2018

Javisst ska hon leva uti 100:de år........


Va, fyller jag år i år igen?!
Ja, tydligen fortsätter födelsedagarna trots att man har passerat 50 år 😊
Räknar aldrig med att bli firad, men givetvis glad och tacksam när det inträffar.



Det behövs ju så lite för att man ska bli glad, det är ju tanken som räknas.
Mamma kom förbi med godis och en Saintpaulia.



Helene kom förbi med tulpaner och ballonger.



Pappa bjöd mig på lunch på O2



Viktor och Linnea bjöd mig på middag på Bastard Burger.


Även lilla Freja skickade en hälsning 💗💗



Dagens mest överraskande hälsning kom faktiskt från min älskade lillebror, Arvid 💗
Att få läsa detta värmde mitt hjärta tills tårarna kom.
Att få höra att jag har betytt/betyder lika mkt för honom som han betyder för mig, det var stort!!
Att få bekräftat att man har gjort skillnad, större än så kan det inte bli 💗



Nu är dagens/årets firande över och jag har ett helgjobb att se fram emot 😊



Ha en trevlig afton!

torsdag 5 april 2018

Tiden går......

Nu är det ett tag sen jag skrev något här, har helt enkelt inte haft något att skriva om, ej heller har lusten infunnit sig, eller orken 😔


Min löpning fortsätter, hjärtat arbetar faktiskt mkt bättre nu.
Hjärtklappning har jag fortfarande, men inte lika ofta och pulsen blir inte lika hög som tidigare.

Idag var löprundan extra tung.
De hade inte hunnit ploga alla vägar ännu så jag fick jobba på ganska hårt för att ta mig framåt.
Dessutom så vaknade jag med en väldans ryggvärk, av någon anledning, men kände ändå för att provspringa.
Man kan ju alltid avsluta löpningen och promenera ist.
Men jag lyckades springa drygt 7 km och värken blev iaf inte värre.

Har även hunnit med ett besök hos frissan, vilket oxå var länge sen sist....närmare 3 månader. 
Men jag håller ju på att spara ut mitt hår igen så jag väljer att inte klippa mig så ofta.


Har även hunnit med att shoppa lite idag, inför nästa vinter 😀
Jag är helt övertygad om att det kommer en vinter nästa år oxå och då behöver jag nya Icebug.
Så varför inte passa på att köpa när det är rea 😊
Det blev både kängor och löparskor.
Tur att man jobbar åt Kommunen så man har obegränsat med kapital 😁


I går kom mina syskon hit till Boden och vi gick på The Bull och åt.
Emma, min äldsta lillasyster, bor just nu i USA där hon jobbar.
Pga det så träffas vi inte så ofta, men igår var det dags 💗


Givetvis en mkt trevlig kväll 💗

Nu ska jag fortsätta att vara ledig i några timmar till, imorgon är det dags att nöta på det kommunala golvet igen i drygt 30 tim.

Ha en fortsatt trevlig kväll!!

söndag 18 mars 2018

Avbryt mig inte!!!....


Jag har börjat lyssna på Mia Skäringer och Anna Mannheimers podd. 

En podd fylld av massor med humor. 
Två störtsköna kvinnor som pratar om deras erfarenheter av livet. 
Skrattar otroligt mkt när jag lyssnar på dem. 
MEN......jag blir rosenrasande och väldigt stressad av det faktum att de hela tiden avbryter varandra, tar över meningen och avslutar med det de trodde hände.
Jag kan bara lyssna korta stunder, sen är stressnivån maxad.


Jag har tre personer i min närhet som gör likadant, och det gör mig vansinnig!! 

Det är så jävla dålig stil, ja rent av respektlöst, att avbryta någon som pratar för att ist börja att berätta om sin egen erfarenhet i "ämnet", eller att ta över meningen och avsluta med nåt helt annat än jag skulle säga, eller t o m börjar prata om något helt annat som gäller dem 😡
Du har ingen aning om vad jag just skulle berätta för dig!!

Av dessa tre så är det en av dem som är absolut den sämsta på att lyssna och som alltid "vet bäst".
 Det slutar alltid med att jag tystnar och biter ihop mina käkar, varpå jag får frågan efter en stund: Vad var det Du skulle säga? 

INGENTING, svarar jag, iaf inget viktigt 😔
Jag blir så fruktansvärt frustrerad över detta respektlösa beteende. Det har kommit till den gräns där jag väljer att inte berätta 😝

*


Idag har jag sovit dåligt 😞
Jag förde en inre dialog med mig själv när jag kom hem från nattjobbet.
En dialog som bla handlade om det som jag skrev om här ovan, men även lite andra saker (nästa veckas "förvirring").
Hade svårt att komma till ro och somna och sov väldigt ytligt hela dagen.
Tur att jag bara har en natt kvar att jobba.

Tog en promenad när jag hade ätit lite, solen sken och jag ville hinna njuta av den en stund innan det var för sent.
Även idag gick promenaden bra.
Pulsen var lugn och stabil och det känns nu som att jag kan börja träna lite försiktigt till veckan 😊

Att kunna börja träna igen känns så himla bra, träningen ger mig så mkt inre frid.
Och det är något jag kommer att behöva med tanke på hur resten av veckan ser ut 😓

fredag 16 mars 2018

Nattlig rehabilitering.....


Jag vet inte riktigt vad som är fel med mig just nu (eller kanske jag gör det), jag mår allt annat än bra 😩
Har i snart 2 v varit "sjuk" i förkylning (jag som aldrig är sjuk).
Har inte varit sängliggande någon dag.
 Febern är borta, det halsonda är borta, toksvettas och snorar otroligt mkt.
Känner mig matt och yr.
Har inte tränat what so ever på dessa 2 v.
Har varit ut på promenad 2 ggr (i lugnt tempo) och får en puls som är skyhög 😩
Stressen runt omkring mig (jobbet och privat) är oförminskad och detta ställer till det givetvis.
Men jag börjar bli riktigt orolig nu.

Stressen får mig att glömma saker...inloggning, möten, vad det är jag ska göra just då, kastar om bokstäver i ett ord som jag ska skriva mm
Sådant som jag känner igen från tiden då jag var utbränd....jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!!!!


Under mina 4 år som utbränd så var jag (och är fortfarande) ljudkänslig.
Det är en av anledningarna till att jag just nu bara jobbar natt.
Hur mkt jag än vill så orkar jag inte med en massa prat och "tjo och tjim" runt omkring mig, jag behöver ännu mera "ensamtid" för att överhuvudtaget kunna fungera.

I går när jag gick ut och promenerade så valde jag att lyssna på en podd ist för musik.
Men det var inget bra val.
Så fort det började att prats i mina öron så drog pulsen upp till en nivå som inte är hälsosam.
Fy bövelen vad stressad jag blev av pratet.
Jag blir så ledsen och frustrerad, jag vill inte ha det så här.
Känner även att jag har väldigt lätt till tårar dessa dagar, det liksom bara kommer över mig från ingenstans.

Min räddning i allt detta kaos är mitt nattarbete.
Hur konstigt det än låter så är det det enda som lugnar ner mig lite.
Att sitta här, ca 10 tim, i sin ensamhet, ingen tele som ringer, inget onödigt prat, låta tankarna vandra fritt, läsa bok efter bok eller bara stirra ut i tomma intet är precis vad jag behöver just nu.
Det finns inga krav på mig att jag måste vara "fejkat" glad och prata med någon om något som inte alls intresserar mig, för sånt gör mig otroligt stressad.
Det enda krav jag har på mig i mitt nattarbete är att jag ska jobba den lilla stund som mitt jobb kräver på natten, och det fixar jag ju utan konstigheter.
Så mitt nattarbete är liksom min rehabilitering.

Just nu får träningen vila, jag vill bli helt frist från förkylningen.
Kanske har pulshöjningen nåt att göra med förkylningen, kanske är det stressen, kanske är det både och i kombination med varandra, men jag väntar ett tag med att ta reda på det.
För jag blir otroligt stressad av att pulsen stiger, vilket i sin tur får pulsen att stiga ytterligare.....det blir liksom en ond spiral.



Mitt i all denna "bedrövelse" så har jag bokat en resa till Stockholm om ca 1 mån.
Ska bli så skönt och trevligt att få åka iväg och göra något annat i några dagar, dessutom med världens bästa sällskap 💗

lördag 10 mars 2018

Hälsningar från en som aldrig är sjuk......


Snart har ännu en vecka passerat.
En vecka full av snöande och gråtråkigt väder.
Jag har jobbat mina 3 nätter och under tiden känt mig väldigt hängig.
Huvudet har dunkat, näsan har runnit, bihålen har varit fulla och rösten har stundom varit borta.
Febern kom när jag vakade av på torsdag morgon.
Och på fredag morgon runt 04.30 vaknade jag med en fruktansvärd migrän, jag som inte har haft migrän de sista 5-6 åren.
Kröp till medicinskåpet och petade i mig piller, kröp tillbaka till sängen och låg sen helt stilla till tabletterna började verka.
Kunde tyvärr inte somna om, men vilade i ca 2 tim tills det var dags att kliva upp och starta tvättmaskinerna.
Tack och lov så hade den värsta smärtan försvunnit, men jag kände mig allt annat än pigg.

Piggare blev jag när världens bästa pappa 💗 kom hit och tog mig med ut på lunch.
Denna gång valde vi Travrestaurangen som vi inte provat tidigare.
Helt okey mat, men själva stället var jag inte det minsta imponerad av.
Trodde att det skulle vara lite mera av en "restaurang", men det kändes som att komma till en vägkrog.


Efter lunchen så försökte jag vila lite till, för på kvällen skulle det vankas AW med kollegorna.
En superduper trevlig kväll blev det och vi lovade varandra att detta måste vi göra till en "tradition".
Trevligt sällskap, otroligt god mat och väldigt bra service!!!!


Febern kom tyvärr tillbaka på kvällen, så det blev direkt i säng när jag kom hem, vilket inte var sent.

När jag vaknade i morse var jag återigen feberfri men ville helst spendera dagen i sängen och bara vila.
Men en fika på stan tillsammans med Mats ville jag inte missa (och då kom febern tillbaka).



Tur att jag är ledig imorgon och inte har några planer förrän vid middagstid, fram tills dess kan jag ju vila 😊

Det värsta är att jag inte har kunnat träna sen förra veckan, inte ens varit ute och promenerat, det är en stor sorg 😔
Men nu vill jag först bli helt frisk innan jag ger mig ut i träningsträsket igen.

söndag 4 mars 2018

Fotopromenad och havererad buss.....


I morse satte jag mig på bussen för att åka till den "stora staden" och ta mig en (foto-)promenad.
Vädret blev så mkt bättre än jag hade tänkt mig 😊



Trots den relativt tidiga morgonen så var det mkt folk i farten, speciellt på isbanan.
Själv höll jag mig efter strandkanten, från hamn till hamn, upp mot kyrkan, sen gågatan till Sandviksgatan.
Det blev en promenad på ganska exakt 6 km.




Denna promenad brukar jag göra 2-3 ggr/år, bara för att jag tycker att det är så fint här 😍
Jag längtar verkligen tillbaka till Luleå när jag strosar runt här.
Men en dag, innan jag blir allt för gammal ska jag flytta tillbaka till denna stad 💗









När jag hade fotat/promenerat klart så gick jag för att hälsa på min faster.
Blev utskälld av Nova när jag kom in 😊



Faster bjöd på supergod lunch innan det var dags för mig att traska iväg mot bussen.

Bussresan flöt på bra, men jag tyckte att han körde ganska så sakta.
Men samtidigt så kändes det bra att han verkade vara en så lugn chaufför.
I Sävast så tvärdog bussen, precis innan rondellen.
Efter ett tag så tänkte jag att chauffören inte hade en aning om vad han skulle göra.
Han gick runt bussen flera ggr och sparkade och slog.
Sen kom han in igen, startade bussen och varvade motorn så mkt så jag tänkte nu lättar vi snart och flyger iväg 😰
Folk började ringa efter skjuts och gick slutligen av bussen.
Men vi var fortfarande några optimister som snällt satt kvar och väntade.
Efter ca 30 min ringde chauffören efter en ersättningsbuss, som då skulle ta ytterligare ca 25 min innan den anlände 😲
Medans vi satt kvar där, mitt på vägen, så startades bussen om flera ggr.
Helt plötsligt tog den ett skutt framåt och började rulla, chauffören blev superglad.
Men säg den lycka som varar för evigt....
Bussen tvärstannade och började sen rulla bakåt 😰
Det tog några långa sekundrar innan chauffören uppmärksammade detta.
Vid det här laget började jag samla ihop mina saker och var på väg ut ur bussen.....jag går hem tänkte jag!!!!
Till slut kom iaf en ny buss som tog oss hem till Boden, ca 1 tim försenad.

Jag pustade verkligen ut när jag fick kliva av och traska hem.